För vi ska alla en gång dö!
Ett till år med Pdol har passerat. 3 års jubileum för mig. Detta året blev utan tvekan det bästa. Att dela stuga med 3 pojkar som man hängt med sen första dagarna på dagis och glida runt på en festival med är ganska svårslaget. Alla reflektionschill kring 4-5 på natten där man gick igenom allt som hänt under kvällen, minnena är många, men även solen går ner. Nu tittar man tillbaks och det enda man får fram är ett smile på läpparna. Magisk helg. Nu vankas Lk runt hörnet och det blir nog bra. Btw så var kent helt jävla galet.
Ciao
Ciao
Kommentarer
Trackback